Migrän-Barnvakt På Avstånd

Ibland har jag det trevliga nöjet att sitta migrän-barnvakt. Ja, egentligen är det inte så allvarligt som det låter. Telefonen ringer och en granne två våningar under mig undrar om jag inte kan sitta barnvakt. Underförstått betyder det att faster Sofia och kusin Ewa inte kan ställa upp… Migränen är nog oftast ett litet svepskäl att få mig att tycka synd om lilla Chala, eller Charlotte som hon egentligen heter.

Ibland har hon dock lite huvudvärk som kan sätta ner humöret. Då brukar jag tipsa om att mosa en halv Alvedon i mortel och blanda ut det i maten till den lilla. Naturligtvis så att lilla Chala inte ser det. Det är inte bra om småbarn börjar ropa efter mediciner så snart de har huvudvärk. Men än har det bara hänt några gånger att mamman måste ta till medicineringstricket.

En gång hade jag Chala, 6 år, och lillebror Petrus, 3 år, hos mig över natten. Så pass betrodd är jag av snälla mamman som jag blev bekant med första gången pga att vi båda hade hund. Därför sprang vi på varandra lite då och då när vi var ute på våra hundpromenader. Numera är vi båda hundfria men pratas och träffas lite då och då.

När Chala for runt i min lägenhet upptäckte hon min gamla skamfilade radiokommunikationsanläggning i en hylla och undrade vad detta var. Eftersom jag hade gjort värnplikten som signalist så hade jag skaffat mig en liten anläggning där jag hade kontakt med andra likasinnade runt hela jordklotet. Efter en kontakt med någon så skickade man ett speciellt kort till varandra som någon slags souvernir. Jag hade väl flera skokartonger med sådana kort. Undrar just vart dom tog vägen? Men efter ett tag lessnade man på det där och packade ihop utrustningen. Och där stod den nu på hyllan.

Jag förklarade för Chala hur den fungerade. Men eftersom det är mest en utrustning som användes i krigskonflikter så kom frågorna på löpande band. Vad är en fiende? Vad är en konflikt? Har vi krig här i Sverige? Vad är en ljudvåg? Kan man dö här? Hon drog snabbt den slutsatsen att det här var något slags vapen som användes i orostider. Jag försökte med att förklara att moderna sådan här varianter använder man vid t.ex. älgjakt. Fast då kallas det för walkie-talkie. Frågan kom direkt. Vad är älgjakt? Jag backade. Död och elände här också. Jag försökte komma på ett användningsområde som inte hade något med död att göra. Jag spånade fram ett område där jag antar att man numera använder mobiltelefoner.

Vet du vad en fågelskådare är för något provade jag med? Fick förklara. När tranorna är på väg hit inför våren så anropar en fågelskådare som heter Bertil en annan fågelskådare som heter Anders med “Anders Anders”. Efter en liten stund svarar Anders med “Anders Kom”. Då svarar Bertil. “Bertil här. Tranor på väg in söderifrån. Bör vara framme vid Hornborgarsjön om fem minuter. Kom”. Då svara Anders med “Anders här. Uppfattat. Tranor här om fem minuter. Klart slut”. Då avslutar också Bertil med “Bertil. Klart slut”. Då såg Chala genast lite gladare ut. Hon såg genast ett nytt användningsområde. ” Du Max. Om jag också hade en sån där apparat hos mig så kunde jag och du prata med varandra då?” Ja, det var ju lite svårt att förneka…

Detta var under en helg och mamman hade varit ute på krogen och haft herrbekant med sig vid hemkomsten. Därav inkvarteringen av barnen i min lägenhet. På måndag kväll ringer mamman upp mig och undrar varför hon måste skaffa en “signalapparat” till Chala. Jag försöker förklara situationen med att det var nog inte riktigt vad jag hade sagt och därmed var den konversationen avslutad.

Men Chala gav inte upp. Hon hade ju sett flera polisserier på TV där man använt walkie-talkies. Hon hade ju upptäckt att man t.o.m. kunde rädda liv på människor genom att anropa ambulans eller polis. Hon förstod inte riktigt varför man använde mobiltelefon när det fanns walkie-talkies. Det var ju solklart att mobiltelefoner var omoderna grejer som bara tutade upptaget. Men inget hjälpte. Nu ringde telefonen så snart hon såg en walkie-talkie på TV. Vilket skedde i stort sett dagligen.

När hon alldeles nyligen hade födelsedag så var det inte speciellt svårt att hitta på en födelsedagspresent. Iväg till Clas Ohlson och inhandlade tvenne apparater för några hundralappar. En mycket uppskattad present utan att överdriva. Mamman såg dock lite tveksam ut. Bland dockor och andra “flickpresenter” så var det en liten walkie-talkie som hamnade i sängen den kvällen.

Det var lite dålig mottagning eftersom vi bor på varsin sida av huset så jag fick rigga upp ett par småantenner som nu hänger ner utanför våra fönster. Kommunikationstrafiken pågick dagligen. Ibland ringde hon på telefonen. “Max. Du har glömt slå på apparaten. Det är något viktigt”. Mobiltelefon var ingen viktig grej för Chala just nu än fast hon rätt nyligen fått en sådan av mammans dåvarande sällskap. Vilket inte mamman hade tyckt om.

Tillbaka i nutid. Efter ett par veckor ringer mamman och undrar om jag kan ställa upp som barnvakt när hon ska bort på middag hos nyvunnen pojkvän. “Jag kommer nog inte hem förrän i morgon” säger hon. Bra, det innebär att jag kan ha småttingarna hos mig. Bästa lösningen alltså. Trodde jag!  Chala sätter sig på tvären.
“Jag kan inte sova hos dig för jag har migrän” säger hon. Låter som en riktig nödlögn av någon underlig anledning.
“Ok, jag kommer över när mamma ska iväg” sa jag.
“Nä, du behöver inte. Jag behöver ingen barnvakt” säger hon. Mamman hör vår diskussion över walkie-talkie anläggningen och det uppstår lite prat  i andra änden av linjen. Jag hänger upp micken och avvaktar vid datorn.

“Du Max. Du får vara barnvakt vid den där apparaten. Chala säger att hon har en “besvärlig” migrän och hon “anropar” Max om det är nåt” säger mamman i telefonen. Lillebror Petrus verkar inte ha något att säga till om.
“Men när de somnat kan du väl gå ner till dem. Jag har pratat med Peter (nybliven pojkvän) och jag stannar inte över natten. Hemma vid ett-tiden cirka, Okey?”

“Max Max kom” hörs från walkien.
“Max kom. Vad var det vi sa om “kom” i anropet. Kom “.
“Chala här. Visst ja. Max Max!”
“Max här kom.”
“Chala här. Jag behöver ett glas mjölk. Kom”.
“Max här. Det var du som inte ville ha någon barnvakt. Du vet var mjölken finns. Kolla Petrus samtidigt” säger jag.
“Chala här. Det är lite mörkt. Kom.”
“Max här. Slå på lyset. Kom”.
“Chala här. Okey då. Slå inte av apparaten! Klart slut”
“Max här. Klart slut”

“Max Max Kom. Förlåt. Max Max!”
“Max Kom”
“Chala här. Hämtat mjölk och Petrus sover. Kom.
“Max här. Tror du att du kan somna nu. Kom”
“Chala här. Blir nog svårt. Jag har lite migrän. Kan du inte läsa den där sagan om bockarna? Kom”.
“Max här. Nej det går inte. Kom ihåg att vi kan vara avlyssnade. Kom”
“Chala här. Visst ja. Vem tror du lyssnar. Kom”
“Max här. Jag har ingen aning. Vem som helst med en walkie-talkie på fyra kilometers avstånd. Klart slut”
“Chala här. Okey… klart slut”
“Max här. Klart slut”

“Max Max Kom. Ähh. Max Max!”
“Max här. Kom”
“Chala här. Du Max. Jag måste göra Fabian. Kom”
“Max här. Trist, men du vet var toaletten är. Kom”
“Chala här. Men om det blir kladdigt måste du komma ner. Kom”
“Max här. Du brukar ju klara det där så bra. Men hör av dig om det blir problem. Kom”
“Okey Max. Chala här menar jag. Ähh. Klart slut”
“Max. Klart slut.

Fabian är lille nyfödde kusinen på andra sidan stan. Jag hörde att Chala hade förundrat sig mycket inför varför man måste byta blöjor på småbarn. När lille Fabian var några veckor gammal fick hon vara med om ett blöjbyte och förundrade sig mycket över hur kladdigt det var. Därför benämndes alla toalettbesök av den varianten som just “Fabian”.

“Max Max K..”
“Max Max”
“Max här. Kom”
“Chala här. Fabian ville inte. Jag väntar nog en stund. Kom”
“Max här. Okey då. Kan du gå och kolla Petrus? Kom”
“Vänta”
“Petrus sov…Ähh.  Chala här. Petrus sover men han har vänt på sig. Kom”
“Max här. Fint. Det går ju riktigt bra. Du får försöka sova nu. Kom”
“Chala här. Jag anropar om jag måste göra Fabian. Kom”
“Max här. Ja, gör det. Klart slut”
“Chala anropar… Ähh. Chala här. Klart slut”

“Max Max”
“Max här.Kom”
“Chala här. Du Max, vad ska jag göra om det ringer på dörren?…Kom”
“Max här. Om det ringer på dörren så ska du inte öppna. Då anropar du mig så kommer jag ner på en gång. Okey? Kom”
“Chala här. Okey Max. Klart slut”
Max här. Klart slut”

Tio minuter senare.

“Max Max Max!”
“Max här. Kom”
“Max, det ringer på dörren. Du måste skynda dig ner”
“Max här. kommer på en gång. Klart slut”

Lät misstänkt, och ingen person utanför dörren, och då var jag säkert nere på personbästa. Så fort jag lämnat min egen lägenhet så hade jag hört om någon gått därifrån. Hon såg på mitt utseende att jag tvivlade på att någon verkligen ringt på dörren.

“Jamen det är säkert Max. Det ringde på dörren! Men du Max, när du ändå är här så kan du väl stanna. Jag tror att jag vill ha barnvakt nu…migränen har blivit bättre…det var nog mjölken…


Incoming search terms:

  • apparater mot migrän
  • max com walki talkie